Nytt hem

Vi bestämde oss för att byta plattform, så om ni önskar läsa om våra fortsatta äventyr finns vi numera här:

https://fjelljaevlarna.wordpress.com

/e

Årstiderna

Mycket, så väldigt mycket har hunnits med under de cirka sju veckor vi har kallat Lofoten vårt hem. Det har varit tusen olika aktiviteter och alla variationer av väder. Nya människor har strömmat in i ens liv och nya relationer har byggts upp. Sensommar har gått över i höst med skimrande gröna, gula, röda löv på träden och så vidare till första doften av vinter i luften och första vita pudret på topparna.

Att vakna om morgonen, gå ner för att äta frukost och upptäcka att hemmabergen har fått sin första dos av det vita guldet fick många hjärtan att slå volter här på skolan, drömmarna om skidåkning vart plötsligt mycket närmare och lyckan var stor. Men det är ett tag kvar, en vecka senare försvann det och efter ett antal dagar med varmgrader och konstant regn är vi tillbaka i den kladdiga höstfasen igen.

Får väl acceptera att det måste vara höst ett tag till innan det blir vinter, bli lite mörkare och kallare innan vi får snö som tar sig ner till oss på havsnivå. Men förhoppningsvis får vi tillbaka våra vita toppar snart, en påminnelse om att skidsäsongen hägrar och vintertiden är i antågande. Låt den komma. Vi längtar!

/e

Livstecken från Svearike

Teknikens under. Närvaro och frånvaro.
Att inte höras på flera dagar, men att sedan se att hon skrivit här, fina Ella. Det känns skönt.

Så ja, vi har höstlov. I lördags så satt jag och August bredvid varandra, tittade på regnet och tog det beslutet att lite spontant åka våra 19 timmar, förbi Abisko och sedan hem och överraska familjerna.
Så, här är vi, nu. Några dagar i Gävle och två i Borlänge.
Det känns rätt så skönt det också.

Pass införskaffat inför Svalbard, skidor som ska hämtas ut på posten, bilen besiktigad med goda resultat. Lite sånt som helt enkelt är lite krångligare att göra från Lofoten.

Två dagar till, sen så...

/Törnberget

En något blöt klätterkurs...

Vi har inte skrivit så mycket om de andra linjerna som finns på skolan, det är ju trots allt inte bara fjell och ekspedisjon som gäller (nästan bara, men inte riktigt..!) utan vi spenderar även en hel del tid tillsammans med de härliga människor som går surfing och ski, klättring och topptur, ski och klättring, naturfoto och foto-foto/fördjupning/fineart.

Asbra att få chansen att hänga med folk med samma kärlek till natur och friluftsliv, men med lite annan inriktning. Ger ju möjlighet till att lära sig ännu mer än det vi ägnar oss åt under lektionstid. Men, det jag tänkte komma till med det här är att trots att vi inte är en av klätterklasserna är klättring en ganska central del i fjällbestigningar och dylikt, vilket betyder att även vi fick en vecka med introduktion till klättring på schemat! 

Precis som de andra klasserna skulle vår klättervecka bestå av fyra dagar med tältande och klättring ute i det område som heter Kalle och som ligger bara cirka en mil från Kabelvåg, ett otroligt fint klätterområde om man gillar sånt! Fast till skillnad från de andra klasserna fick vi tyvärr inte soliga dagar, kvällar vid lägerelden och klara nätter med fantastiskt norrsken utan regn, mycket vind och så lite mer regn, vilket gjorde veckan… lite mindre njutningsbar. Men inte dålig för det!

Upplägget justerades lite och vi inledde första dagen i innehallen i Leknes istället för ute på Kalle, eftersom väderleksrapporten sa mycket regn hela dagen och vindar med stormstyrka i byarna. Ganska pedagogiskt då det känns bra att ha fullt fokus när man ska testa på att klättra och säkra sina kompisar när de klättrar för första gången. Ungefär så här såg det alltså ut:

Kris Roar sätter topprep

Knoplära och kompischeckande är viktiga grejer!

Men man kan inte skylla på vädret hela tiden, vi går trots allt expeditionslinje och dag två och tre spenderades ute, med mycket regn och vind men glada miner! Det gäller bara att tackla det på rätt sätt, vilket vi gjorde med mycket dans, sjungande och en och annan selfie..! 

Första dagen ute gick vi igenom mycket namn på utrustning, ord att använda vid kommunikation mellan klättrare och säkrare och så fick vi testa på att sätta olika typer av naturliga säkringar. Vi fick även göra en egen stamplats och testa på att rappellera ner från den. Det gick till så här:

Säkringar i form av kilar och hexor i olika storlekar

Godkänd stamplats med tre säkringspunkter

Kim på väg ner mot oändligheten...

Lugnt och metodiskt

Förlorade vi henne till havet?

Nej, se på tusan, det gick bra!

Blöt men välförtjänt lunch!

Andra dagen ute bjöd på mer rappellering med lite mer utmaning, överhang bland annat vilket var läskigt men häftigt! Sen följde en lång, blöt eftermiddag med faktisk klättring på egensatta säkringar i lag om två eller tre. 

Kim ledde på ett kungligt sätt vägen upp, satte säkringar som ett pro och tog sig upp till toppen där hon gjorde en stamplats och säkrade fast sig själv. Därpå kunde jag börja ta mig upp och tog ut Kims fina säkringar på vägen eftersom vi nu hade ett toppfäste längst upp och Kim säkrade mig därifrån. Och när jag väl var uppe var det min tur att säkra fast mig, trä repet som ledde ner till Kaia genom min broms och säkra henne då hon tog sig upp längs väggen. 

En utmanande dag med mycket nya lärdomar, out-of-comfort-zone-moments och otroligt härlig magkänsla efter genomförandet! Tyvärr regnade det konstant och jag tog därav inga bilder, ni får skapa er egen bild av det istället! 

Och som avslutning spenderades sista dagen på lite olika håll, då vi var lyckliga nog att ha fyra instruktörer och därav kunna dela upp oss i olika grupper beroende på vad man hade mest lust att göra sista dagen. Några hade inte fått chans att rappellera dagen innan, några ville klättra mer på egna säkringar och min lilla grupp valde att ta chansen att dra till hallen i Kabelvåg och få lite mer rutin på det samt lite mer tekniktips vid klättring.

En fantastiskt fin avslutning med både yoga, bouldring, klättring på topprep och ledklättring, samt lite männsko-bouldring och annan spexig akrobatik..! En otroligt bra kurs, otroligt fin vecka och ett otroligt härligt gäng! Fem av fem Lofot-torskar! 

Och om ni undrar över Hennys onärvaro på bilderna så vart hon tyvärr supersjuk och var tvungen att åka hem till skolan efter första dagen där hon stannade resten av veckan. Men nu är hon tillbaka igen och fullt frisk, och njuter förhoppningsvis av lite höstlov hemma i Stockholm! 

Själv är jag ute på lite sightseeing i fjällen som ligger nära fast ändå en bit bort och har fått fina toppturer både på Hinnøya, i Abisko och i Narvikfjällen, fantastiskt. Och Kim är i Lofoten så vitt jag vet och njuter förhoppningsvis till fullo hon också! Men snart är vi tillbaka för mer äventyr i hemmafjällen! 

/ella

Ute på böljorna blå

Vi lyckades få till en segeltur innan båtarna våra tas hand om och blir upplyfta på land inför vintern.
Två dagar hade vi på oss med skolan egna Odd Arne som verkar kunna det mesta om havet, båtar och djuren omkring!

Första dagen så blev det gemensam segling på vår största nordlandsbåt, vid namn Vågar.
En ståtlig herre, om ni frågar mig.

Det var spännande att se klassen göra något så annorlunda mot för vad vi gjort tidigare under skolveckorna. Med olika bakgrund och kunskap så lyckades vi vartfall segla en sväng, runt på havet utanför oss, in i hamnen i Svolvaer, vända om där och segla hem till vår brygga igen.


Den andra dagen så vart det en del segregering. Det slutade med att norrmännen fick segla Vågar, medan vi svenskar i klassen fick förtroendet att segla Hagbard, vår mindre nordlandsbåt, bredvid Odd Arne och det andra gänget! Den dagen blåste det inte lika mycket, men vi fick till några fina svängar och en del flyt ute på havet ändå! Mestadels så bestod den dagen av att vi seglade en bit, sedan lunch, Henny fick en hel den makrill och resten av oss solade och myste på i det fina höstvädret innan vi till slut fick ro oss in i hamn igen. Fina och trevliga dagar till sjöss, med andra ord!

En fin tur som kommer finnas i vartfall mitt minne, väldigt länge.

/Törnberget

Långtur del tre: Bretur och isyxor

Vår fina första långtur bestod av två delar.
Först fottur i Rago nationalpark och sedan bar det av till
Svartisen för att ha lite intro till Breturer och att få gå och klättra på norsk glaciär!

Vi hade riktigt jävla skitväder första dagen med blåst på ca 25 m/s, vilket gjorde att vi inte gick upp till stugan på toppen utan blev kvar i base camp ännu en dag extra. Den spenderade vi med att öva på räddning från bresprickor, fast på marken då. Kändes pedagogiskt och väldigt nyttigt att få prova på innan vi kommer upp i kylan och snön.

Dagen därpå hade vinden blivit aningen snällare, men fortfarande påtaglig, men äntligen så fick vi gå upp till Tåkeheimen! Vandringen upp påbörjades och tog nästan exakt fem timmar med lunchpaus. Vinden var med oss men samarbetade bra med oss i klassen. Lite mer än 1000 möh så kom vi fram, ett relativt trött men glatt gäng som nu bosatte sig inne i den fina hyttan på toppen för de närmst kommande tre nätterna.

Väl uppe så hade vi nu två dagar framför oss där vi skulle gå på bretur uppe på Svartisen.
Dagarna innehöll många olika saker, såsom att lära oss att räkna replängder och krysspejla för att ta reda på var på kartan vi befinner oss, till att bli öva på räddning ur glaciärsprickor, hoppa över andra sprickor och äta lunch i det lilla lä vi kunde finna. Vi hann även med en eller två toppturer under dagarna här uppe.
Kvällarna bjöd på stora middagar, kvällsmöten tätt i soffan med genomgång av dagen, lekar, efterrätter, värme och massa skratt. Bra dagar, helt enkelt.
Utanför stugan så bjöd vädergudarna på ett väldigt pedagogiskt väder. Vinden fortsatte vara stark, men ena dagen hade vi blå himmel och sol och andra dagen lättade molnen efter lunchen och solen var med oss även då.

Vi fick berättat för oss att det var nästan obligatoriskt möte vid solnedgången för att se den fina fina utsiktet från toppen vi bodde på. Mycket riktigt så bjöd båda kvällarna på två väldigt fina solnedgångar.
Sista kvällen på Tåkeheimen var kommen och morgondagen skulle innebära att gå dessa 1000 höjdmeter nedåt igen, men först ett litet stopp! Vi kombinerade lunchpaus med lite brebalett nere på
brearmen Engabreen, på vägen ner mot base camp.

Att gå nere på brearmen jämfört med att gå uppe på bren på toppen, gav väldigt olika upplevelser.
Uppe på toppen så var breen väldigt mjuk och relativt platt utan några mer väldsamma sprickor och då det var mer snö än vanligt så bidrog detta ännu mer till intrycket av en plattare bre.
När vi kom ner till armen så var formen helt annorlunda. Plötsligt hoppade mellan långa sprickor, klättrade långt ner och tog oss upp igen och kröp genom hål i isen. Denna gång var vi inte inbundna i replag, såsom tidigare dagar och det var både lite befriande och lite mer läskigt på samma gång. Men alldeles underbart! Äntligen fick vi lite ordentlig användning för den där feta isyxan vi hade haft i handen så länge.

Efter brebaletten så bar det ner till camp igen. Tända bål, laga mat och mysa runt elden. Förbereda oss att inför morognen därpå packa ihop allt, bege oss till färjan och köra våra nio timmar hem.

Allt som allt en väldigt, väldigt fin första tur med klassen.
Tack naturen för att du är så fin och för att vi får vandra runt och leva mitt i dig!

/Törnberget

Långtur del två: Fiskelycka och bestigning av Ragotoppen

Som nämnt i föregående inlägg kom vi fram till den plats vi skulle ha som huvud-basecamp under vår tid i Rago och fick bott in oss ordentligt under eftermiddagen innan vi gav oss av på en fisketur till framförallt Markus stora glädje. Han var också den som fångade resans första fisk och som till kvällen såg till att tältlag tre fick öring till middag!

Dagen därpå bjöd på gråväder men uppehåll och vi spenderade dagen orienterandes i närområdet. Bra att få en genomkörare med karta och kompass, få öva lite på att finna verkliga landmärken utifrån koordinater och att få göra det i en så fantastisk miljö som Rago! När vi kom tillbaka till camp senare på eftermiddagen lyxades det till och vi stekte pannkakor till hela kompaniet, vilket avnjöts med hjortronsyltetøj som alla hjälpts åt att plocka under dagen. Svårslaget!

Följande morgon hade skyarna lättat och vi kunde utan förhinder bege oss iväg på toppturen vi planerat att förhoppningsvis kunna bestiga, Ragotoppen, som vi inte ens kunnat se dagen innan. I strålande sol åkte snabbt en hel del kläder av och i etapper jobbade vi oss uppför de 1312 metrarna, över ljunghedar och stenhällar, snö och is och stenrösen.

Och upp kom vi, efter ett par timmar kunde vi avnjuta den fantastiska utsikten 360° runt oss med Norge i väst och Sverige i öst. Svårslaget, även detta, och på väg ner bjöds det på bad i den fantastiska glaciärsjö som syns på bilden nedan.

En fulländad dag, och det efter denna bedrift kändes det på tiden att bryta upp igen, så nästa morgon packades vårt camp ihop igen, väskor packades och iväg bar det. Vädret höll fortsatt i sig med strålande sol och vid lunchpausen passade Henny på att hålla lite sjukvårds-genomgång med guidning över vad vi egentligen har i våra Första hjälpen-kit samt tips och råd för vad man ska göra när olyckor sker på tur. Sjukt bra och lärorikt!

Och när vi väl genomfört dags-etappen var vi inte långt ifrån huvudvägen igen, vi slog läger och lagade middag och när morgonen kom la vi snabbt de sista kilometrarna nedöver bakom oss. Det var dags att ta adjö av Rago och åka tillbaka till civilisationen för att bunkra mat och göra oss redo för glaciärturen på Svartisen…

/ella